:: Slutlekt ::

Nya bilder från Tjernobyl
Foto, grafik, objekt, bildspel

OBServera att under denna utställning är galleriet öppet alla dagar 12-17

SLUTLEKT FÖR BARNEN I TJERNOBYL
SLUTLEKT FÖR KÄRNKRAFTEN ÖVERHUVUDTAGET

Påsken 2010 går jag genom zonen i Tjernobyl.
Det känns förfärligt. Som i en film av Tarkowskij. Två kilometer från själva kärnkraftverket ligger/låg staden Pripyat. 1986 bodde där 49 360 personer. Förmodligen låg de och sov. Den 26e april klockan 01.23 sprängdes reaktor 4 - på grund av den mänskliga faktorn - och med ett fruktansvärt dån for
topplocket i reaktorn 300 meter rakt upp i luften. Ut vällde plutonium, ånga och rök i ett eldhav;
en härdsmälta ("som aldrig skulle kunna hända") hade inträffat. Ett radioaktivt moln drog med vinden ut
ö ver Ukraina, Vitryssland och Europa.Miljoner människor drabbades av dess skadeverkningar.

SLUTLEKT FÖR BARNEN I TJERNOBYL
Jag går på barnens dödstysta lekplats.Endast en blommande sälgkvist och rådjursspillning
vittnar om liv. Ett kvarglömt gosedjur sitter för alltid i elskåpet som skulle ha drivit igång slänggungor, radiobilar och lyckohjul. Jag går genom den den ödelagda skolan och känner ångest.
En flicka eller pojke kommer för alltid att sakna sin skära elefant, som ligger kvar i dammet på skolbänken.
Vad kände alla dessa barn och deras föräldrar då dom vaknade mitt i natten av en bedövande smäll med en kraft som inte går att beskriva? Vart skulle dom ta vägen då askmolnet syntes på himlen, då hettan från eldhavet tilltog? Ingenstans fanns att fly, myndigheterna togs på sängen. Evakueringen påbörjades först på den tredje dagen. Invånarna i Kiev informerades flera dagar senare och de som kunde valde att fly söderut. Pripyats befolkning liksom människorna i ett hundratal byar i 30-kilometers-zonen tvångsevakuerades. Ett antal småhus i kärnkraftsverkets närhet begravdes i aska
och markerades senare med halm och varningsskyltar: kontaminerad mark. Fanns människor kvar därinne?
Vad hände med allt, humlor, fjärilar, fåglar ? 20 000 man arbetade med saneringsarbetet i veckor, ånader, år. Fler än 100 000 sanerare har deltagit de senaste 25 åren. Många offrade sig frivilligt, blev "hjältar" , andra tvångsrekryterades. En sanerare berättar för Svetlana Aleksijevitj i boken "Bön för Tjernobyl":
- Min vän låg döende ...han blev större, han svällde upp...
Men min granne, han hade också varit därborta, som kranskötare. Han blev kolsvart och krympte ihop till barnstorlek. Jag fattar inte hur jag kommer att dö ... Det enda jag vet säkert absolut säkert är att man inte klarar sig länge med min diagnos."

300 helikoptrar , flög i skytteltrafik och vattenbombade reaktorn. Under tio dagar spydde den ut ett moln med ett radioaktivt avfall motsvarande tiotals Hiroshimabomber. Molnet som drev iväg med vinden kom även till Sverige. Värst utsatt blev Gävletrakten, där nedfallet drabbade samerna och rennäringen.
Och vi fick inte plocka nässlor och koka soppa ---
De första åren efter katastrofen dog 12 000 barn, uppger det ukrainska hälsovårdsministeriet. Hur många andra dog? Hur många kvinnor fick missfall? Hur många aborter utfördes? Hur många missbildade spädbarn föddes? Hur många drabbades av depressioner, magsår, prostatacancer, sköldkörtelcancer?
Min reskamrat från Kampanjen mot kärnkraft och kärnvapen, Ingegerd Björklund och jag, besökte redan 2002 Kiev och det Endokrinologiska sjukhuset , där vi intervjuade och fotograferade att tiotal ungdomar/barn, som opererades för sköldkörtelcancer efter Tjernobylkatastrofen, bland andra: Dima 10 år, Alica 6 1/2,Vika 9 , Igor 15. Smoilova 16, Andrej 15, Sergej 16 och Maxim 13 (som dog tre år senare). Hur det har gått för de andra barnen har vi inte lyckats få reda på.

Men ökningen av sköldkörtelcancer har alltsedan katastrofen varit just katastrofal, säger läkaren Andrey Kvachenyuk på Endokrinologiska till oss, då vi gör ett återbesök i april 2010. Allt detta tänker jag på då jag står framför minnesmärketv som uppförts några hundra meter framför sarkofagen
" till minne av våra hjältar som offrade livet", står det på informationsbladet som delas ut till oss turister.
Turist i helvetet, det är jag i dag. Men jag kan åka iväg, till ett land med relativt frisk natur. Det kan inte de 20 00 sanerare som i dag arbetar i 15-dagarsskift med att täcka sarkofagen
till reaktor 4 en andra gång. Den läcker nämligen fortfarande. Hur den svenska regeringen kan satsa på en energikälla, som är livsfarlig och dessutom genererar ett dödligt giftigt avfall för kommande generationer 100 000 år framöver, är ofattbart. Det finns alternativ. Kärnkraften är en livsfarlig hantering från början till slut, alltifrån uranbrytning till slutförvaring (?) av kärnkraftsavfallet. Av uran som bryts runtom i världen används en del till att driva kärnkraftverk, en del till bomber. Drabbade av uranbrytningen är Polynesien med atollerna Bikini, Marshall, Moruroa med flera, Novaja Zemlja där nentserfolket bodde, Shoshoindianerna i Nevada, Uigurer och tibetaner i Sinkiang och Tibet, Indien och Taiwan, samer och komer i Ryssland, arbetare i Namibier samt cree- och denindianer i Kanada, varifrån vi
i Sverige får vårt mesta uran. På detta bygger vi vårt "välstånd".

Ann Andrén "Tjernobyl 25 år"

Svt/Kulturnyheterna 26/4